Tar tid
När man ser en del i klubben som började förra sommaren och kastar bra mycket bättre än mig så blir man ibland lite frustrerad. Men det är bara att inse att det kommer ta lite tid för mig att vänja mig av med felaktigheterna i ansats och kast. För fel gör jag ju. Försöker dock att nöta in rätt teknik på drivingrangen, och det börjar ge resultat. I alla fall när jag tar det lugnt och är avslappnad, under rundorna blir det dock sällan samma resultat. Men det handlar mer om att jag tänker för mycket och spänner mig vid kasten.
Får se till att jobba lika hårt på det mentala spelet som på tekniken. Då kanske det även släpper under rundorna. Vill ändå meddela att kasten på driverange låg på ca 85-90 meter när jag tog det lugnt och körde kryzzstegen och vred till med bålen/höfterna i kastögonblicket. Så jag kan bättre men är inte där just nu under rundorna.
Var ute och tränade/spelade en del i helgen som var. På lördagen stack jag ut till banan runt 11 snåret och träffade på Hammarn. Det visade sig att även Wahlman skulle dyka upp då det var lite arbete på banan som skulle göras.
Dock tog det tid och då Wahlman inte dykit upp 11.45 började vi spela. En runda som var ganska trevlig. Inga totala katastrofer, men ej heller några kanon resultat. Slutade på en 75 runda som får kännas som en vändpunkt efter Västervik.
MEN, fick efter ett ganska dåligt utkast på åttan på ett kanon kast som landar förbi andra svängen. Tredje kastet blir lite för tajt och träffar lite grenar. Så ingen fyra, men en femma duger. Och så en femma även på hål 13. Efter tre kast ligger jag riktigt bra till för inspel och smeker iväg en forehand som landar någon meter från korg.
Kan tilläggas att det blåste ganska fina byar på en del hål, men som tur är spelar vi mest i skogen så de påverkar inte alltför mycket.
Efter lunch möter jag upp Wahlman med sambo och vi ger oss ut för att röja lite på banan. Snyggade framförallt till hål 3 och dess högersida som är TJOCK med sly. Nu kan man hitta discen även om man hamnar 2 meter in i skiten.
Precis när vi skall ge oss ut på andra rundan börjar det duggregna. Kanon... NOT.
Strilandet håller i sig en 20 minuter någonting för att sedan brista ut i strålande sol igen. Får skylla mitt resultat på 82 kast på vädret, även om det inte skall påverka så mycket egentligen.
Tror mest att det blöta ger mig en liten mentalblockering, kanske lite rädd för att tappa discen och då håller den för hårt så det blir ett håll istället. Samma sak här, mentalträning behövs så att jag kan spela avslappnat oavsett om det är strålande sol, blåser eller regnar. Även om sol och någon sekundmeter vind är idealet.
Så nu är det bara att jobba på under de kommande 4.5 veckorna innan SDGO. Mala och nöta teknik för utkast och inspel så att man med ett lugn kan börja första rundan på Järva Disgolf Park den 27 juni.
Långputtarna börjar sitta igen även de, visst blir det lite för många kedjeträffar ur men en hel del sitter. För övrigt blir det även mindre "fegputtar", alltså kantträffar från 8-10 meters håll.
Over and out
Daniel
PS. Och eventuellt kan det bli en resa till Falköping i helgen för Berget Open, återkommer när helgen närmar sig. DS.
